Nerver
I veckan har det blivit mycket lydnadsträning. Jag har anmält till tävling och är som vanligt stressad och pressad av det. Jag blir opedagogisk och otålig i träningen. Ställer mycket högre krav och blir irriterad om det inte fungerar som jag tänkte mig. I går hade jag en frustrations-topp på träningen. Tränade först moment och det gick bra. Mycket platsliggning och det gick riktigt bra. Men sen när vi skulle kommenderingsträna blev Doc ofokuserad och inte alls lika peppad som han brukar. Jag blir irriterad och då blir det självklart ännu värre. Gah! Måste skärpa mig! Hur kan man bli så jäkla nervös inför en tävling. Vad spelar det för roll egentligen om det går åt pipan?!
Dalton agerade Milovakt i bilen. Milo försökte börja skälla när Sofie och Tristan tränade men fick en rejäl utskällning och sen var det tyst. Stränga farbrorn Dalton!
Vallkurs
I söndags åkte i trevligt sällskap av Sofia, Camilla, Lisa, Florence till Peter Nilsson i Lerkulan för vallkurs. Jag har hört mycket positivt om Peter och jag blev inte besviken, i många kurser (allmänt) tycker jag att det fattas pedagogik och analys. Vilket inte var fallet nu. Det kändes bra att förstå allting och få höra både negativt och positivt. När man är helt grön inom vallning och för det mesta känner sig vilsen är det viktigt att få höra att det finns ljusglimtar.
Det jag ska jobba med Doc är;
-Att kommer ner i koncentration. Han är alldeles för flamsig.
- Fullfölja när Doc inte lägger sig på ligg.
- Alltid mjuka ligg.
- Klicker rösten och alltid fullfölj, inte hota.
- Inget ”lydnads” bra i vallningen. Då det taggar (tycker att jag borde kunna räkna ut det själv)
- Flankeringar, ha fåren i ryggen och pressa bort Doc, pyscha när han ger efter för pressen.
Jag är riktigt nöjd med kursen och hoppas vi kan gå för Peter igen.
Januari
