Dalton och Doc

Som rubriken lyder är Solna nu guldprytt. Camilla, Hebbe och Camillas bror Hebbe såg på matchen hos oss. Jag satt mest och åt, klappade på Chenin och agerade Luddes livvakt. Kanske inte så populärt att skriva men jag bryr mig inte så mycket om fotbollen. Visst, jätte kul att de tog guldet, roligast är att se alla glada och höra firandet från Råsunda igår.

Känner mig jämt trött och frusen. Känns som att det varit så i flera veckor nu. Vissa mornar känns värre än andra och springet har legat på hyllan ett tag nu. Känns svårt för ena dagen känner man sig ganska frisk och nästa vaknar man med ett rivjärn i halsen. Kanske ska satsa på att springa bort det? Kanske är jag för slö för det ;)

Sofie var entusiastisk till träning igår så hon lyckades dra med mig och tur var det. Det var kul att komma ut och träna och även om det blåste en del så kändes det inte kallt. Jag hjälpte Sofie med kommendering in på plan. Träningen med Doc kändes lite ostrukturerad men vi hade kul och det är ju det viktigaste! Dalton satt vid sidan av plan och gapade hela tiden, han måste vara världens mest envisa hund. Jag är övertygad! Tur att han är lika söt!

Nu tvättstugan!