Längesen nu. Som vanligt, nästan. Vi har gjort ganska mycket och då är det svårt att börja skriva, jag vet liksom inte vart jag ska börja. Vi har tränat mycket lydnad, fokus på brukslydnaden då vi ska tävla lägre på söndag. Har sprungit med Camilla och sen med Jakob. Camilla och jag sprang så fort att vi blev tysta (hur ofta är vi tysta?!), tyvärr visade klockan annat. Spårade i fredags eftermiddag, kort och mycket pinnar. Kände mig väldigt nöjd. Spårade i lördags, började riktigt bra för att sluta katastrofalt, härlig uppladdning för tävlingen. På lördag kväll samlades vi ett gäng i Hagaparken för att grilla. Kallt men trevligt och gott. Vi gick hem till oss, jag avslutade kvällen där med tanke på morgondagen medan resten dansade(?) till Garbo. På söndag åkte Doc och jag som sällskap till Sofie och Maria då de skulle ställa ut Milo och Cash i Enköping. Min tanke var en trevlig dag i solen, bra träning för Doc med massa hundar. Tänkte passa på att träna lydnad där. Vi kom in på området, jag hann inte ens sätta ner mina grejer innan en enorm Lenberger flög på Doc som låg ner vid mig helt oprovocerat. Såg monstret hugga mitt lilla hjärta över rygg och nacke. Doc svarade inte upp utan försökte bara fly och jag kunde inte hjälpa honom. När den väl var borta från Doc kände jag mig bara ledsen. Det är bara sånt som inte får hända. Trots att hunden var kopplad och hade nosgrimma lyckades den attackera min lilla Doc då hussen inte orkade hålla hunden. Doc är absolut inte en ängel men han tittade inte ens på hunden. Sofie gick direkt och anmälde hunden. Flera funktionärer hade sett vad som hänt och skrev anmälan och vittnade. Ägarna till hunden tog inte ens ut sin egen hund från området utan det fick en funktionär göra. De frågade inte hur det gick och bad inte heller om ursäkt.
Milo och Cash skötte sig båda bra i ring. Vi avslutade med att träna lite lydnad. Sen åkte vi till Linda, Modja och alla valparna. Jättefina små! Efter valpmys åkte vi till Lindas får och vallade lite. Doc och jag började frustrerat men avslutade med två bättre pass. Känns som att vi aldrig utvecklas. Vi inte får den kontinuitet som vi behöver. Vi får börja om varje gång.
