Dalton och Doc

Finaste kissen

En bra helg är nu över. Började fredagen med (först jobb så klart) klubben och lydnadsträning med Sofie. Vi körde strukturerat med en hund i taget. Jag kommer inte ihåg i detalj hur det gick men Doc ville gärna låste lite på att Sofie gick med en liten lapp i handen.  Tror inte det kändes så bra överlag. Efter lite tvättstuga gick killarna och jag över till Johan och Sofie, surrade strunt, åt dipp och morötter och drack lite vin. På lördag åkte Sofie, Johan, Camilla och jag ut till Bogesundslandet för spår. Medan jag la Tristans spår hörde jag skott. Fick lite lätt panik och traskade på i god tak och bytte riktning ner mot vägen. Träffade en man på parkeringen som bekräftade att de jagade i skogen men lugnade (?) med att det bara var hagel. Nåja, ingen blev skjuten och alla hundar var duktiga. Doc gick motiverat med bra drag i linan. Han plockade alla pinnar utom slutet fint. Skönt att höstens missande av pinnar verkar vara över. Doc brukar alltid få med sig pinnarna hem men missade flera pinnar de få gånger vi spårade i höstas. Dalton gick ett godisspår. Han gick lugnt och fint och tyckte det var kul. Dalton fick leka med Tristans grymtande leksaksgris. Han var alldeles busig! Gullhunden! Planen var att sedan åka till DTBK och träna lydnad men det blev så väldigt kallt att jag var tvungen att skippa det. Åkte istället och köpte nya koppel i Arninge centrum. Daltons gick sönder i julas och Sofie har tjatat sen i våras att jag måste köpa nya.

Busig Dalton

Dalton spårar

På lördagkväll stod jag för matlagning för spårgånget. Jag lagade citronrisotto med kallrökt lax och till efterrätt panacotta med hallon och polka. Det var trevligt fram till att jag skulle gå och lägga mig och började må illa. Låg och mådde illa och skakade i några timmar innan jag kunde somna. Tydligen mådde inte Camilla heller så prima. Fint att matförgifta sina gäster (Malin, du hade tur som anslöt efter middagen :P). Man måste göra nåt speciellt för att göra sina bjudningar minnesvärda.

Söndagen började med välbehövlig sovmorgon efter nattens bravader. Åkte sen till klubben. Promenerade med Camilla och tränade sen lite lydnad. Vittringen börjar arta sig ( i alla fall för Doc, jag har fortfarande svårt att komma ihåg vilken pinne som är min). Johan och Sofie hjälpte mig med lastgaller och mellanvägg till bilen så nu har killarna ordning i bilen. Dalton är inte så nöjd då den nya mellanväggen inte är förhandlingsbar. Den förra kunde han trycka lite åt sidan till sin fördel.

Doc ligger och väntar på Hagaparkpromenad medan Johan hjälper mig med lastgalret i bilen.

Vi har hunnit komma ner till Solna nu. Kändes rätt motigt. Regn och tråkväder. Fullt på jobbet, pusslet med att vara ensam med hundarna när det krävs övertid är tufft. Kändes onekligen som att landa hårt i verkligheten.

Vi har varit i Enköping och tränat med Camilla, Sanna, Malin, Maja, Susanna och Mikaela. Camilla och jag spårade. Camilla hade lagt ett 900m fint spår till Doc. Han började riktigt bra uppför ett berg för att tappa spåret när vi kom upp. Vi irrade runt och fick tillslut backa till där vi visste att spåret gick. Doc kom på spåret bra och spårade jättebra sen. Bra drag i linan och alla pinnar in. Duktig lillis! Dalton gick ett godisspår lugnt och städat, helt utan hets. Sen lydnadstränade Camilla och jag medan vi väntade på att de andra som körde sök skulle bli klara. Kedjade med Doc. Det gick inte bra. Gemensam fika och sen åkte vi till Enköpings BK. Några föll bort så där var vi Susanna, Malin, Maja och Sanna. Vi körde igenom en och en med hjälp och tips från åskådarbänken. Doc och jag körde rutan och fjärr. Vi fick bra tips på både rutan och fjärren. Kul med nya granskande ögon. Lördagen åkte jag till Enköping igen. Då var det vallning på schemat. Fick tips av Maja på flankeringar. Ett helt annat sätt än det som vi kört på med press. Kändes schysstare och jag har dessutom svårt att få den pressen på Doc att han släpper fåren. Så vi ska testa detta ett tag. Doc gick bra och vi fick till två bra pass. Den planerade lydnaden blev istället lång lunch/middag med en massa surr. Två väldigt trevliga träningsdagar i Enköping! Extra trevligt att träffa Sanna med Doc´s fina syster Misty.

På söndag var det återigen vallning på schema. Nu i Bro hos Ingrid. Vi började starkt med ett bra första pass. Sista passet skötta jag mig inte alls. Ställde alldeles för höga krav och blev arg. Fy!  Camilla och jag åkte sen till Bro Håbo och tränade lydnad. Doc och jag körde igenom de treans moment vi har. Inkallning och rutan som strulade (samma moment som i fredags). Inkallning har varit vårt säkra moment som jag tagit förgivet. Rutan har börjat strula när jag tagit ut avståndet (förmodligen för fort).  Passets starka var apporteringarna.

I  måndags tränade vi i Ica Maxis parkeringshus. Så skönt att träna i 15 plusgrader! Fokus på vittring och fjärr. Vårt all time high vittrings pass, vilket i och för sig inte säger så mycket. Måste tänka på att Doc blir lite ivrig när jag skickar flera gånger efter varandra utan godis mellan pinnarna. Vi har mycket att träna på!

Sitter i Lansjärv hos mamma och pappa. Jag är mör i kroppen och trött efter att ha kört hela natten. Men nu är vi här och ska stanna i en vecka. Det känns så skönt med lång julledighet. Nu ska jag försöka sammanfatta tävlingsåret 2011.


1:a pris och klassvinst i lydnadsklass II i somras.

 Vi har kämpat med att kunna prestera på tävling och nu känns det som att vi är på rätt väg. Tävlingsresultaten är inte mycket att skryta med men jag är nöjd. Vi har tagit LP2 och blivit godkända i lägre spår. Vi har gjort godkänt Mt med  469p och gjort godkänd exteriörbeskrivning och därmed fått titeln KORAD. Vi har gjort officiell debut i utställningsringen, första och sista gången skulle jag tro. Doc startade i bruksklass och fick utlåtandet excellent. Vallningen har som vanligt varit en berg och dalbana, vi får inte till den kontinuitet i träningen som vi behöver. Vi tävlade på ASCA, två gånger på får och tre gånger på anka tror jag. Det resulterade i två leg i Started ducks men tyvärr var det för samma domare. Vi lyckades få högst poäng på ena starten vilken kändes väldigt kul.


ASCA "rosetterna"


Nu ligger fokus på tävlingsåret 2012. Jag har inte funderat så mycket på mål men LP3 och uppflyttad till högre klass spår känns realistisk.

Daltons mål är att forsätta att bli charmigare för varje år som går. Helt klart ett trygghetsmål.

Som rubriken lyder så är det mest lydnad vi pysslar med just nu. I lördags tävlade Sofie med Tristan och Camilla med Choice på Nacka cup. Sofie och Tristan visade upp många fina moment men det nådde inte riktigt fram. Camilla och Choice  visade upp ett fint program och vann lydnadsklass I. Vinsterna för de deltagarna som kvalade till cupen var riktigt bra så vi var tvungna att vänta tills cupfinalen på eftermiddagen. Vi fick ganska många timmar att döda. Vi åkte till McDonalds och åt långlunch, vi promenerade och jag tränade med Doc. I cupfinalen visade tjejerna upp ännu ett snyggt program och kom trea i cupen. Duktiga!

Lydnaden känns verkligen riktigt kul nu. Vi går framåt och har lagt om träningen en del i höst. Mer fokus på helhet och kedjor nu och bättre struktur. Det ger resultat på träningen. Jag hoppas det ska visa sig på tävlingsresultat framöver också.

Nu iväg och träna!

Igår var Sofie, Camilla och jag hos Anne och tränade. Jag ville att Anne skulle kolla på vårt fria följ. Jag tycker Doc går lite svajigt. Han har lätt att hamna långt fram och höger och vänster om halt blir inte alltid bra. Anne kommenderade oss i ett ff med stegförflyttningar och vändningar på stället. Jag tyckte känslan var bra men att Doc hamnade snett vid halterna och var långt fram i slutet.  Anne frågade vad jag hade gett för betyg om jag var domare. Jag sa 7. Anne gav oss en 9a med avdrag för långt fram och hur jag går i stegförflyttningar. Anne gav fina ord om vårt fria följ och det kändes jätte bra. Vi bröt ut höger och vänster om halt och det gick bra. Jag har svårt att se hur Doc sitter, jag tycker ofta att han sitter snett när han faktiskt sitter rakt.Jag känner att jag har dåligt självförtroende och blir osäker i vår träning, speciellt när vi har nya ögon på oss. Eftersom fria följet gick så bra så gick vi över till att kolla på vår fjärr. Fjärren är vårt ”hatmoment” och jag känner att jag direkt ändrar min inställning när vi börjar träna det, blir lätt irriterad och frustrerad. Först körde vi uppsättanden. Vi varierade längden innan kommando och det gick bra. Inte en enda låsning. Vi ska succesivt lägga på fler moment innan fjärren utan belöning och belöna första uppsättandet. Ofta hamnar Doc i låsning när vi kört igenom hela tvåan utan belöning. Vi kollade på ligg-stå. Jag måste ge Doc en chans att tänka vilket han gör och jag måste variera träningen, planka, stå på sten och våga utmana lite för att komma framåt. En bra kväll helt enkelt!

Alltför längesedan. Igen. När tiden känns lite knapp så blir inte bloggen prioriterad. Vi har hunnit gå vallkurs för Peter Nilsson. Jag är jätte nöjd med kursen, Peter är duktig och Doc gick bra. Vi har nu flera övningar att träna på och många saker att tänka på. Bland annat att jag alltid ska ha fokus på fåren, få ner Doc  i tempo och fortsätta jobba på flankeringar. Jag är verkligen taggad på att träna vidare.

Vi har varit och spårat, två gånger till och med. Jag har tur som har Sofie och Camilla som lurar ut mig att spåra för det var faktiskt kul och Doc spårade bra. Förut gillade jag spår, jag gillade det väldigt mycket men sen svalnade intresset. Jag tror det blev lite för mycket och både Doc och jag tappade suget när vi ett tag spårade varje helg. Doc gillar att spåra men han älskar det inte och ledsnar om vi spårar för mycket.

I höstmörkret och slasket är klubben inte ett ställa som man längtar till så vi har tränat lydnad lite utspritt i Solna på diverse upplysta planer. Hittade en toppen bra parkering som vi tränade på igår. Riktigt bra var det, stora ytor och lite bilar. Doc gick bra men jag måste verkligen tänka på att vänta på med kommandon när vi kör med kommendering. Igår gick Doc på kommenderingen minst två gånger.

Dalton mår väl och lever som om han vore en kung (vilket han iofs är). Han äger soffan, bestämmer promenad takt och väg. Man får försöka hålla tillbaka storhetsvansinnet lite grann ;)